Ibland känns allt så hopplöst, jag är inte den som gillar att klaga (eller kanske lite ibland, men mest för småsaker) men när det dyker upp allvarliga saker så tar jag alltid det med en nya salt. Är det verkligen så att det händer tusen hemska saker för den som redan har massor med andra hemska saker att tänka på? Eller är det så att det händer hemska saker för alla men bara mer eller mindre? Alltså, jag vet inte ens vad jag pratar om. Det jag ville säga förmedlade jag inte ut så bra. Men jag vet iallafall vad jag menar och det är jobbigt att allt händer just mig. Det känns så. Att allting händer mig. Jag brukar tänka bort saker och tänka på annat roligt istället men ibland blir det bara för mycket och då rinner bägaren över. Och det har det gjort nu.

Jag vill bara vara frisk och kunna leva som alla andra, jag vill inte ha det så här. Springa till sjukhuset fram och tillbaka och jag får inte ens äta vad jag vill nå mer. Okej, det är väl inte hela världen men allting är så jobbigt just nu. Allt. Verkligen allt. Okej inte allt, jag överdriver ofta men när ska det sluta hända grejer?

Jag tittar bara på mina vänner. Dom har sin familj. Dom har någon att vända sig till när dom har problem. Kanske inte alla men dom flesta. Jag blir bara ledsen ibland när jag mår dåligt eller behöver någon att prata med. Jag har ingen vuxen att vända mig till, verkligen ingen. Jag har ju visserligen mina vänner och det betyder mycket för mig men jag menar som i familjeväg. Mina syskon. Men det är inte heller samma sak, jag kan inte berätta allting för dom som jag gjorde till mamma förut. Jag saknar min mamma så himla mycket. Ni kan säga vad ni vill men jag antar att man har vissa dagar som känns bättre eller sämre.

Det är inte det att jag inte har det bra men jag vill känna att. Jag vet inte. Kanske älskad? Jag vet inte om det är det allting handlar om. Jag vill bara att någon ska bry sig om mig. Någon jag kan gråta ut hos. Någon som bara lyssnar. Jag har träffat en människa som finns där och det betyder mycket för mig, jag tycker om dig.

Jag vet inte vart alla dessa tankar kom ifrån, men nu kom det. Och nu är det så. Annars har jag haft en bra dag idag. Nästan iallafall, tack vare mina fina vänner som finns omkring mig.





















Det finns tusen vänner till, men ni vet att ni finns i mitt hjärta, tack för att ni finns.